Nyhet

Säkerhetsexperter varnar: Identitetshantering är inte byggd för AI-agenter

Säkerhetsexperter slår larm om att företagens befintliga system för livscykelhantering av digitala identiteter är fundamentalt oförberedda på AI-agenter. Till skillnad från mänskliga användare saknar AI-agenter etablerade rutiner för hur deras åtkomsträttigheter skapas, förvaltas och – avgörande nog – avslutas. Bristen skapar allvarliga säkerhetsluckor i företagsmiljöer världen över, enligt en analys publicerad av The Hacker News den 3 juli 2026.

Vad har hänt

The Hacker News publicerade den 3 juli 2026 en djupgående analys med titeln 'Identity Lifecycle Management Wasn't Built for AI Agents', där säkerhetsexperter konstaterar att de identitets- och åtkomsthanteringssystem (IAM) som företag använder i dag är konstruerade med mänskliga användare i åtanke. AI-agenter – autonoma programvarulösningar som agerar på uppdrag av användare eller processer – passar inte in i dessa ramverk.

Problemet är konkret: när en medarbetare slutar på ett företag finns processer för att stänga av konton, återkalla certifikat och ta bort åtkomsträttigheter. Någon motsvarande livscykel för AI-agenter existerar sällan. En AI-agent som skapades för ett specifikt projekt kan fortsätta existera med aktiva behörigheter långt efter att projektet avslutats – utan att någon människa har koll på det.

Expansionstakten för AI-agenter i företagsmiljöer förvärrar situationen. Organisationer driftsätter i dag dussintals, ibland hundratals, agenter med varierande åtkomstnivåer till känsliga system, databaser och externa API:er. Varje agent representerar en potentiell attackyta om den inte hanteras korrekt.

Vad det betyder

Kärnan i problemet är att traditionell IAM bygger på antagandet att en identitet tillhör en person med ett anställningsförhållande, ett HR-system och en chef som kan bekräfta att åtkomsten fortfarande behövs. AI-agenter har inget av detta. De har inga anställningskontrakt, ingen naturlig 'offboarding' och ingen självklar ägare som följer upp att behörigheter är aktuella.

Säkerhetsexperter pekar på tre specifika riskområden. För det första är överetablerade behörigheter vanliga – agenter tilldelas bred åtkomst vid skapandet men åtkomsten krymper aldrig i takt med att agentens faktiska behov förändras. För det andra saknas granskningsloggar anpassade för agentbeteende, vilket försvårar forensisk analys vid en incident. För det tredje är det oklart vem som juridiskt och operativt äger en agents identitet när den skapas av ett affärssystem snarare än en enskild person.

Detta innebär att en komprometterad AI-agent kan röra sig lateralt i en organisations nätverk med legitimerade inloggningsuppgifter – ett scenario som är svårt att upptäcka i realtid med befintliga verktyg.

Vad det betyder för dig i Sverige

För svenska organisationer tillkommer ett regulatoriskt lager som gör frågan extra angelägen. Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) och EU:s dataskyddsförordning GDPR ställer krav på att åtkomst till personuppgifter är begränsad, spårbar och motiverad. Om en AI-agent har obegränsad åtkomst till kunddata utan tydlig livscykelhantering kan det utgöra ett brott mot principen om uppgiftsminimering.

Samtidigt ställer NIS2-direktivet, som Sverige implementerade i nationell lag, krav på att organisationer inom samhällsviktig verksamhet kan identifiera och hantera risker i sina digitala system – inklusive automatiserade aktörer. Säkerhetsmyndigheten (SÄPO) och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har tidigare understrukit vikten av att ha kontroll över vilka entiteter som har åtkomst till kritisk infrastruktur.

Praktiskt råd för svenska IT- och säkerhetsansvariga: inventera vilka AI-agenter som är driftsatta i er miljö, kartlägg deras åtkomsträttigheter och inför rutiner för periodisk granskning och avveckling – på samma sätt som ni hanterar mänskliga användarkonton. Att vänta på att leverantörer eller reglerare löser problemet är en strategi med hög riskprofil.